Om narkotika

GHB utvecklades från början som ett narkosmedel. Tanken var att det skulle ersätta mer traditionella preparat, då GHB inte ger något bakrus eller andra vanliga eftereffekter av narkos. Det visade sig att medlet har ett mycket smalt dosområde/terapeutiskt område, vilket gör det mycket svårt att dosera korrekt. Därför övergavs tankarna på användning inom anestesi.

Medlet har också provats inom veterinärmedicin för sövning av större djur, till exempel hästar. Även här visade det sig vara olämpligt p.g.a. svårigheten att dosera. Detta användningsområde övergavs även det. Idag används medlet för behandling av narkolepsi med kataplexi.

Substansen kan framställas syntetiskt och missbrukas ibland som berusningsmedel. GHB (komponenter i GHB) finns bland annat i medicin för narkolepsi. GHB är narkotikaklassat och förbjudet att använda i Sverige sedan år 2000.

Drogen sväljs som en genomskinlig luktfri vätska. I media har GHB ibland uppmärksammats när drogen smugits ned i drinkar för att försätta andra i tillstånd av kraftig berusning varefter de utnyttjats sexuellt. Drogen är mycket lätt att överdosera och är därför mycket farlig att använda.

Cannabis ger både psykiska och fysiska effekter på människan, däribland en känsla av att man är “hög” eller “stenad”, förändringar av perceptionsförmågan, höjd sinnesstämning, och en ökad aptit.Vid rökning börjar ruset märkas inom några minuter, i tillagad form eller vid direkt intag vid omkring 30–60 minuter. Ruset brukar verka mellan två till sex timmar.

Kortvariga biverkningar innefattar ett nedsatt korttidsminne, muntorrhet, försämrad motorik, röda ögon samt en upplevd paranoia eller ångest.På längre sikt kan cannabis leda till beroende, till en sämre mental förmåga för dem som började använda drogen som tonåringar samt till beteendestörningar hos de barn vars mödrar använt cannabis under graviditeten.

Det finns en stark koppling mellan cannabisbruk och risken för psykos, även om orsakssambanden är omtvistade.

Heroin eller diacetylmorfin är ett narkotikaklassat preparat som kemiskt är besläktat med, och utvinns av, morfin. Till skillnad från morfin har heroin en högre fettlöslighet, vilket gör att heroinmolekylen (diacetylmorfin) snabbare passerar blod-hjärnbarriären.

Det typiska effekter, som mycket kraftig eufori, samt apati, förstoppning, illamående och eventuell uppkastning, gåshud, sömnlöshet, mios. Ruset pågår under mindre än 10 minuter tills det går över till ett vanligt morfinrus som håller i sig cirka 4-5 timmar. Under ruset uppstår en våg av välbehag och tillfredsställelse.

Heroin kan injiceras venöst medelst spruta, men det kan också sniffas genom näsan (”snorta”), administreras rektalt eller rökas genom att heroinet hettas upp och ångorna andas in. Drogen är mycket beroendeframkallande, både fysiskt och psykiskt.

Heroin är extremt beroendeframkallande, och den som har blivit beroende måste fortsätta för att slippa abstinensbesvär: muskelvärk, kallsvett, diarré, illamående, feber, kramper, gåshud och sömnlöshet.

Beroendet orsakas av heroinets inverkan på det centrala nervsystemets opioidreceptorer, vilka är mål för de naturligt förekommande endorfinerna. Heroinet tar endorfinernas plats och gör brukaren lika beroende av heroinet som alla människor är beroende av det kroppsegna endorfinet. Den som är en regelbunden användare kan få abstinensbesvär bara några timmar efter senaste doseringen.

Kat (Catha edulis), även stavat khat, qat, chat eller kallad jaad, herari, mirra, är en städsegrön gömfröväxt som förekommer naturligt i stora delar av östra Afrika och på Arabiska halvöns södra delar. Ursprungslandet tros vara Etiopien. Det är den enda arten i släktet Catha.

Den växer som en buske eller som ett mindre träd på tre till sex meter. Växten har slät, svagt gråbrun bark; kronan är en aning cypressaktig med förgreningar längs hela stammen. Bladen är 4–8 centimeter långa och som unga brunröda och glansiga. Med tiden blir de läderartade. Blommorna är små och vita och frukten avlång, mörkbrun och innehåller 1–3 frön.

Kat innehåller katinon och katin som är centralstimulerande och har stora likheter med amfetamin. Drogen är narkotikaklassad i Sverige, och ingår i förteckning I, vilket innebär ”narkotika som normalt inte har medicinsk användning”, men finns för närvarande inte upptaget i förteckningarna i någon av de internationella narkotikakonventionerna. År 2008 var khat olaglig i de flesta EU-länder.

Växtens färska blad och späda kvistar tuggas, eller torkas och kokas till ”abessinskt te”, för dess milt euforiska och exalterande effekter. Man blir pratglad och pigg, men kat ökar också pulsen, kroppstemperaturen och blodtrycket, dämpar aptiten och orsakar förstoppning. Vid höga doser kan man bli ”seg” och hallucinera. Förvirring och rastlöshet kan uppstå, och brukaren kan tappa omdömet och bli retlig och aggressiv.

Brukaren blir törstig, får förstorade pupiller och kan drabbas av förföljelsetankar. Kat kan ge skador på kroppen bland annat magkatarr, leverskador, tandlossning samt avmagring som följd av den minskade aptiten. Andra bieffekter är ångest, depression, sömnsvårigheter och störda sexuella funktioner; i svårare fall impotens.

Kokain (bensoylmetylekgonin) är en alkaloid med narkotisk verkan. Det är ett centralstimulerande preparat som utvinns ur bladen från den sydamerikanska kokabusken. Kokain produceras till största delen i Colombia och Peru.

Kokain har använts som drog nästan lika länge som det funnits. Det administreras genom injektion, nasalt (”snorta”) och röks. Berusningen är relativt kort, upp till en timme beroende på hur drogen intas. Den önskade effekten är ökat självförtroende och pigghet. Kokain verkar genom att hämma återupptaget av dopamin, serotonin och noradrenalin i hjärnans synapser.

Kokain är mycket beroendeframkallande och ger ett kraftigt höjt blodtryck och kan, särskilt vid upprepad användning, orsaka hjärtproblem och stroke. Långvarigt bruk genom näsan kan ge skador på vävnaden.

Kokain är fosterskadande, beroende på att kokainet begränsar syretillförseln till fostret som då drabbas av syrebrist. Liksom annan narkotika kan kokain ge upphov till drogutlösta psykiska störningar, däribland drogutlöst psykos.

LSD tillhör gruppen hallucinogener, det vill säga droger som kan ge hallucinationer och vanföreställningar. En hallucination är en upplevelse som kan kännas verklig men inte är det. Andra exempel på hallucinogener är meskalin från peyote-kaktusen, psilocin och psilocybin som finns i vissa hallucinogena svampar. LSD förekommer ofta indränkt I små mönstrade pappersbitar som man lägger på tungan.

Av LSD och andra hallucinogener upplever man hallucinationer redan av små doser. LSD är en av de kraftigaste drogerna som finns och en normaldos kan bestå av så lite som 20-80 microgram. Ruset kommer efter ca 30 minuter och pågår sedan med varierande intensitet under 6-12 h beroende på dosstorlek. Hallucinationer kan synas, höras och kännas.

De kan variera beroende på yttre och inre förutsättningar, som miljö och känslotillstånd. Man kan också få förändrade uppfattning om tid, rum och sig själv under ruset. Kroppsliga tecken på LSD-rus kan vara sådant som ökad salivproduktion, ökat tårflöde och förstorade pupiller. LSD och andra hallucinogener tros främst påverka hjärnans serotoninsystem varför de inte leder till beroendetillstånd.

LSD påverkar framförallt psyket. Det är inte ovanligt att drabbas av obehagliga tillstånd med ångest, panik eller paranoia. Olika typer av psykiska problem är förknippade med användningen av LSD, allt ifrån kvardröjande hallucinationer till psykostillstånd som kan hålla i sig under några dagar efter intag.

En liten andel av de som använder LSD drabbas av flashbacks eller återtrippar. Veckor eller till och med månader efter att man använt LSD kan man få en rusliknande effekt. De kan komma spontant eller triggas av andra droger som alkohol, av stress eller utmattning. Vad en flashback beror på är fortfarande ett outforskat område.

Som man kan läsa i statistiken nedan är det mycket ovanligt att skolelever använt LSD. CAN valde till och med bort frågan om LSD i den årliga drogvaneundersökningen mellan 2013 & 2014.

Anledningen till att det är så ovanligt är antagligen på grund av de oberäkneliga rusupplevelserna. Man kan få mycket obehagliga upplevelser från första gången man använder LSD och redan vid små doser.

Tramadol, eller ”tram” som ungdomar ofta kallar drogen, är ett narkotikaklassat läkemedel. Läkemedlet används vid vissa typer av smärta och har delvis liknande effekt som morfin. Det får bara skrivas ut av läkare, men har blivit så lätt och billigt att få tag på att det blivit en mycket vanlig missbruksdrog.