Allmänt om drogtester? Analyser av missbruksmedel med immunologiska metoder är baserat på reaktion mellan antikroppar och eventuella drogpartiklar i provet eller drogkonjugatet.
Allmänt om drogtester
Drogpartiklar
Om det finns drogpartiklar i provet, “tävlar” de mot det drogkonjugat som är applicerat på membranet. De färgade antikropparna vill i första hand binda upp de lösa drogpartiklarna som eventuellt finns i provet och när antikropparna gör detta kan de inte binda sig till drogkonjugatet på membranet.
Finns det inte några drogpartiklar i provet, fastnar de färgade antikropparna istället på drogkonjugatet på membranet. Detta innebär på urin drogtester, att ett positivt resultat inte genererar en linje i testfönstret märkt ”T”, medan ett negativt resultat genererar en linje i testfönstret ”T”.
Negativt resultat = inga droger i urinen.
Påvisande av narkotika – screening
De flesta antikroppar (immunologiska system) har en tendens att känna igen hela gruppen av farmakologiska ämnen och är ej helt specifika, t.ex. vid analys av amfetamin där antikropparna medbestämmer läkemedlen efedrin, fenylpropanolamin m.fl.
Även vid bestämning av opiater eller annan narkotika kan olyckligt medbestämmande av harmlösa substanser ske. Mot bakgrund av detta har NIDA (National Institut on drug Abuse) fastställt att ett positivt narkotikafynd inte kan anses som säkerställt om analysen endast är utförd med en immunologisk metod. Detta gäller även om man analyserar provet många gånger med samma metod eller använder sig av en annan immunologisk teknik vid upprepad analys.
Alla positiva screeningsvar skall verifieras om patienten nekar efter konfrontation eller när det ska vara juridiskt giltigt. Därmed kan immunologiska metoder användas för en första preliminär analys, en screening, i vilken ett första påvisande av misstänkta prover kan ske. Med de gränsnivåer som är fastställda för olika narkotika leder detta till att 90% av de positiva proverna kommer att identifieras.
Allmänt om drogtester, screening och verifikation
Detta första steg, påvisandet eller sceeningen, lämpar sig väl för immunologiska metoder eftersom dessa metoder enkelt går att anpassa till automatiska processer och kan hantera stora volymer prover. De duger väl till att sålla ut negativa provsvar med tillräckligt hög säkerhet.
Men ett positivt svar är inte tillräckligt säkert. Kromatografiska analyser ger i allmänhet den svarssäkerhet som behövs och är helt specifika. Säkrast är teknik med GC-MS (Gaskromatografi-Masspektrometri).
Källa: Knarkanalys i urin.
När det gäller screening ska du aldrig jämföra två olika screeninganalyser p.g.a. att de har olika cut-off, söker på olika substanser och att man kan spåra narkotika olika längd beroende på om du testar på blod, urin, svett eller saliv.
